– lär känn din omgivning på djupet för ett lyckat ledarskap –
Efter femton månaders arbete i Indien har jag fått anledning att reflektera över hur ny okänd miljö påverkade mitt ledarskap. Erfarenheten blir ju påtaglig när likheterna med Sverige och resten av västvärlden är små, ibland helt obefintliga. Kalla mig gärna naiv eller blåögd, men trots stor resvana och erfarenhet av att studera och arbeta utomlands så blev indienvistelsen något av ett uppvaknande om hur lite jag vet och förstått om min omvärld. Mina indiska kollegor och andra jag träffade i mitt arbete har levt upp under helt andra villkor än vad jag varit van vid. Till en början kändes skillnaderna som avgrundsdjupa. Mina nya vänner är uppväxta i ett av världens folkrikaste länder med 1,2 miljarder människor, 21 officiella språk, hinduism som en central del av vardagen, 200 miljoner människor som lever för tolv kronor eller mindre per dag, 650 miljoner som saknar toalett med svåra sanitära problem till följd, ständiga konflikter med Pakistan, utbrett patriarkat, 50% av äktenskapen är arrangerade, ett kastsystem om lever kvar osv, långt ifrån den världsbild jag växt upp med. Vi är på samma jordklot men ändå från helt skilda världar.
I mitt uppdrag som unit manager och project head var jag ansvarig för ett pilotprojekt med syfte att införa yrkesutbildningen på 100 public schools för ca 5000 elever, ett initiativ av Kunskapsskolan International och indiska Manav Rachna University i samarbete med National Skill Development Corporation (NSDC). En del av min vardag var att besöka skolor för att följa upp införandet av metodik och det digitala utbildningsverktyg vi utvecklade. Vägen från mitt kontor i Gurgaon (strax söder om New Delhi) till skolorna var eländigt gropiga och trafikerades inte bara av bilar, bussar och motorcyklar. Vägbanan kantades av hinduiska pilgrimer, oxar som drog släp med säsongens grödor, kameler, hundar, apor och några av de 320 miljoner kor som befolkar Indien. Inte sällan satt jag fyra till åtta timmar i bil enkel väg för att nå slutdestinationen, det var folk och rörelse längs hela vägen.
Välkomnandet på skolorna var överväldigande. Jag och mina kollegor togs emot som kungligheter. Det bjöds på te och lokala bakverk. Det hände att elever på skolorna dansade till vår ära. Din gäst är gud, är ett indiskt uttryck, och vi blev behandlad därefter. Engelskan är inte så utbredd i landet som man lätt får intrycket av, mina kollegor agerade därför tolk åt mig när samtalen fördes på hindi. Men språkförbistring var i sammanhanget ofta det enklaste att hantera vid mina besök på skolorna.
Jag som skandinav hade en ambitiös agenda som jag ville avhandla effektivt och jag hade fokus på vad jag skulle hinna med under dagen. Mina indiska vänner var betydligt mer i nuet, vid mina besök la de allt annat åt sidan, hade mer fokus på att umgås än att vi skulle uppnå något. Vi stod ganska långt ifrån varandra i förväntningarna om vad skulle avhandlas i våra möten. Det kändes som om någon la i handbromsen när jag gasade och bara ville framåt.
Det var inte sällan att möten tog oväntade vändningar och de uttalade målet med mötet kunde snabbt bli något helt annat. Vid ett av mina besök hann jag knappt in på rektorns rum förrän jag blev tillfrågad om jag kunde hjälpa dem med att få deras lön utbetald. De förklarar att de varit utan ersättning de senaste sex månaderna. De är beroende av lönen på 12000 rupies i månaden (ca 1600 SEK) och alternativet att säga upp sig i protest skulle bara betyda att allt hopp om att få betalt skulle gå förlorat. Jag hade inte några medel att bidra med för att få State Government att betala ut löner till lärarna. Min ambitiösa agenda för mötet kändes plötsligt oviktig och de var knappast mottagliga att diskutera metodik eller skolans IT-infrastruktur.
Varje vecka möttes jag av denna typen av nya erfarenheter vid mina besök eller diskussioner med mitt team som la min panna i djupa veck och tvingade mig till att fördjupa min kunskap om indiskt samhälle och kultur och hur det ger uttryck i människors beteende. Ju djupare förståelse jag fick, desto bättre upplevde jag att jag kunde ta mig fram och hantera mig själv och min omgivning.
Nu behöver man ju inte resa till Indien för att hitta olikheter och behovet av att lära känna sin omgivning på djupet. Skillnaderna är förstås mer uppenbara om du befinner dig i en annan världsdel men det är lika viktigt att lära känna din omgivning oavsett var du befinner dig. Den interkulturella kommunikationen krävs även på hemmaplan. Ålder, kön, uppväxtförhållanden, utbildning, första, andra eller tredje generationens invandrare från Jugoslavien, Somalia, Syrien, skåning, dalmas, fritidsintresse, karriärambitioner, nybliven förälder, nyskild, tidigare sjukskriven, är olika faktorer i din kollegas vardag som påverkar er kommunikation.
Att vara intresserad av människan bakom titlar och att uppskatta olikheter är en viktig egenskap för ett lyckat ledarskap. Kunskap och förståelse om den du möter skapar förutsättningar för den dialog som är så viktig för att nå fram med dina budskap som du behöver förankra som ledare.